Har mått sämre nu de senaste veckorna än vad jag har gjort på väldigt länge. Har så svårt att acceptera mitt dåliga mående och jag har ännu svårare med att hantera det och inse vad det faktiskt gör med mig. Jag har sådana problem med att inse vad som är bra, att tvinga mig till att göra allt som är bra. För varje gång jag ska ta mig för något så känns det som att klättra upp för freaking Mount Everest varenda jävla gång. Och inte nog med att det känns jobbigt, så känns det som att jag ska göra det utan linor, hackor och andra verktyg.
Det jag vill säga är att jag inte vet hur jag ska hantera mig själv just nu. Tankar och känslor gör handling till en pest, men utan handling blir tankar och känslor än värre, pesten blir även kolera. Så resultatet blir att jag inte orkar ta mig för något och jag hamnar därmed djupare hela tiden. Trots att jag i teorin förstår och vet att handling är bra för mig så ser jag det inte i praktiken när jag väl är där, djupt där nere.
Vet inte om någon förstår så mycket av mitt rabbel nu.. Men jag förstår om folk blir less på det, jag blir less. Jag har ju ändå gått med det här måendet, upp och ner, i 7 år nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!