Brist på sömn, en vardagsregel

Trots att Lilja fick eget rum för ca 2 månader sedan så har hon inte sovit så mycket bättre. Hon vaknar fortfarande ganska ofta och jag sitter ofta uppe totalt 2 timmar varje natt. Uppvaken är inte längre än 3 timmar emellan och de kan vara allt från 15 minuter till 1,5 timme. Så jag känner att det har varit dålig kvalité på min sömn sedan vi flyttade över henne och då tryter orken rejält.

Den här senaste veckan har jag faktiskt blivit bortskämd med att hon har sovit 5 timmar i sträck och därmed har jag också fått det. Helt underbart faktiskt. En större mängd sammanhängande sömn gör otroligt mycket!

Men.. Det är ju alltid ett 'men' såklart. Hon vaknar oftast runt 5-tiden för att äta välling och sedan somnar hon om och sover till 7. Och efter att jag har gett henne välling så kan jag inte sova längre. Jag vänder och vrider och har mig. Kan inte komma till ro för fem öre. Det är fruktansvärt irriterande och jobbigt, för jag kan ju få 1,5 timmes sömn till, vilket behövs för min del. Men min kropp och knopp tycker tydligen inte samma sak. Om jag faktiskt somnar så sover jag så fruktansvärt dåligt och ytligt, ligger bara och väntar på att hon ska vakna. Vet inte om det har att göra med att jag undermedvetet vet att jag är själv hemma med henne under tiden och -måste- vakna om hon gör det (vilket jag såklart gör oavsett!), eftersom att Robert åker på jobbet.

Jag är i alla fall inte nöjd med mina sömnvanor det här senaste året. Tycker faktiskt att de borde få förbättras snart. Hon är ju snart ett år... Och då borde hon ju kunna sova hela nätterna utan att vakna, eller?